Alla ska vi dö en dag är ett lajv om kontraster. Berättelsen är liten i skala; ödet av de här gårdarna kommer inte att påverka den stora världen runt omkring, men för de som bor där handlar insatserna om liv och död. Det är inget misärlajv, men stämningen kommer stundvis vara svår och framtiden mörk. Lajvet är i slutänden en berättelse om en vägran att ge upp. Man vet att alla ska de dö en dag, och det ser ut som att den dagen kommer snart - men det finns ingen annan än de själva som kan ändra på det.

​

Lajvet kommer, i all korthet, att fokusera på följande:

● Gemenskapen i en by under svåra tider

● Karaktärsspel, starka relationer och kulturkrockar

● Plikten och viljan att upprätthålla traditioner

● Problemlösning mellan grupperna

● Utforska glömd kunskap, mysterier och konsekvenserna av det

● Vissa skräckelement kan förekomma

● Brevkorrespondens för att skapa en värld utanför lajvscenen

● Festligheter! Tävlingar, ritualer och en festmåltid.

​

Vargagårdarnas öde är lajvets centrala del och till det kommer alla gruppers olika viljor kopplas, på ett eller annat sätt. Ingen grupp är där som utomstående åskådare, utan är inblandade vare sig de vill det eller inte.

​

Det viktiga är inte att lösa problemet med vargagårdarnas öde, utan det viktiga är vägen dit. Lajvet är inte till för att lösa problemet, utan problemet finns där för att skapa spel. Oavsett om, när eller hur olika lösningar kan hittas, så är dessa lösningar inte poängen med lajvet.

​

Festen är också en central del av lajvet. Viljan att fira och hålla traditionerna är viktiga, och lajvet vill fånga feststämningen i kontrast till den ovissa framtiden. Ingen grupp är antagonister eller hjältar, och rätt val är inte nödvändigtvis så uppenbara för någon av dem. Vi vill att alla grupper har kontrasterande viljor som orsakar konflikter, men samtidigt har anledningar till att vilja samarbeta och kompromissa.

 

Poängen med högfantasy i sammanhanget är för att vi tycker om att se kreativ frihet i dräkter och spel, men också för att illustrera vitt skilda kulturer i ytterligare några plan. Synen på olika raser och folkens skilda bruk av magi skapar både klyftor och kopplingar mellan de olika kulturerna. Även om vardagen kan verka mundan i tassemarken, så finns det mycket som finns och händer där utanför.

 

Magi är inte lösningen på allt. Linjen mellan vidskeplighet och magi är ofta diffus, baserat på ritualer i olika former. Magin kommer att illustreras mycket diskret, utan rökpatroner eller att kunna peka på folk och kommandera dem att göra saker. I tassemarken är magitraditionen starkt inspirerad av nordisk folktro. Magi är ett opålitligt redskap i denna värld, som inte beror på en medfödd gåva utan i teorin kan användas av vem som helst. Men en okunnig kock är mer benägen att koka dålig soppa, och kanske bränna ned köket i farten.

​

Olika speltekniker kommer att användas för att skapa en känsla av en större värld utanför som deltagarna kan använda för att påverka scenariots utfall. Alla roller tilldelas kontakter, och får möjligheter att skapa egna, som brev kommer kunna skickas till under lajvet - allt från släktingar till överordnade. De kan användas för att allt från att samla information till att förhandla, eller redogöra konsekvenserna av rollernas beslut.

​

Utifrån deltagarnas handlingar på lajvet kan vissa saker hända, eller andra inte alls. Vi kommer undvika att ha scriptade scener som man måste stå och titta på, eller känslan av att konflikten hade en enda optimal lösning. Allt vi ge är utgångspunkter och olika vägar att gå. Vi vill att rollernas öde efter lajvets slut ska kännas både viktigt och möjligt att påverka. Vissa händelser kommer att planeras in, men inget slut är bestämt i förväg.

Vargagårdarnas öde ligger helt och fullt i spelarnas händer.