Levnadssätt

Individens strävan efter att leva ett liv i balans är vad som vägleder alla Charybdis invånare - från adel till bönder. Det enda sättet att leva ett fullt liv är genom att följa ma’at - lika mycket en samling av moraliska och etiska principer som en balanserande kraft som binder universum samman. Enligt ma’at ska man leva sitt liv med sanning, ärlighet, hänsyn och förståelse för världen omkring sig, mot sin familj, samhället, naturen och gudarna. Man tar stort individuellt ansvar för att följa detta, för det är en kamp om individens själen själv.

​

Jakten på kunskap är vad som leder Charybdis samhälle framåt. För vanliga medborgare så är världens mysterier inte fullt lika viktiga som för adel, präster och akademiker, men även dem ser förståelse och kunskap som en viktig del av livet.

En god individ av Charybdis är rättvis, lärd, hänsynsfull och lever enligt ma’at. Man lägger stor vikt vid sitt blod; vid föräldrarna, barnen och syskonen, vid plikten mot dem och mot gudarna.

​

Charybdis är en fredlig och framåtsträvande nation - den som söker våld som lösning på sina konflikter har redan misslyckats. Man ser väldigt illa på öppna konflikter, både fysiska och verbala sådana.

Även om de leds av en ensam kung så försöker hon luckra upp det strikta klassamhälle som delat upp Charybdis i många århundraden. Än blödande av hur krigarsläkten Daevas lämnade dem så väljer Charybdis att de framåt, och lära sig något av det som skett. Den som inte lär sig kan inte leva.

​

Samlevnad och relationer
Giftermålet är standard inom Charybdis, men är en praktisk överenskommelse mellan två individer. Det är att skapa trygghet för den som arbetar för bröd för dagen, och som inte har privilegiet att jaga kunskap eller tjäna gudarna. Den gifta familjen är en stabil kärna för att ta hand om varandra och uppfostra barnen, vilka anses mycket högt skattade i samhället. Samkönade par och de som inte kan få barn adopterar sina, vars blodband knyts om genom en tempelritual med blodsmagi. Efter att ritualen utförts är barnet blodssläkt med föräldrarna, helt och fullt. Ritualen kan genomföras över olika raser, men anses farligt och okonventionellt.

​

Tjänare har inte tillåtelse att gifta sig, satyrer har fått den möjligheten mycket nyss och många motsätter sig det. Man gifter sig i regel inom samhällsklasserna, eller åtminstone klasskikten. Barn ärver traditionellt sin samhällsklass av föräldern av samma kön, men får numera välja vilket av dem den vill tillhöra.

 

Det är dock många i högre samhällsklasser som inte gifter sig alls i sina liv, på grund av att de inte behöver den ekonomiska säkerheten. De som gifter sig i högre samhällsklasser gör det i regel av kärlek.

Ogifta är fria att utöva romantik och sex som de önskar, men gifta ska enligt lag vara monogama. Diskreta, privata överenskommelser som båda parter är med på förekommer dock, och är inget man aktivt jagar efter att straffa. Giftermålen är livslånga, skilsmässor förekommer men sällan - då endast om någon av parterna begått ett brott eller varit otrogen.

​

Blodsbanden med familjen är mycket viktig inom Charybdis. Man tar hand om sin blodsbudna familj, de äldsta syskonen vårdar åldrande föräldrar och arvsseden tydlig. Alla barn ska uppfostras av en blodsbunden förälder eller släkting i första led, en plikt man tar mycket hårt på. Man kräver dock att båda blodsföräldrarna skall vara kända och anges vid födseln av ett barn, exempelvis om det fötts av en ogift, för det anses som ett svek mot barnet att inte kunna ge den det.

Släkten är en skatt, och den som berövas den skatten är sviken i högsta grad.

​

Statsskick: Ärftlig monarki

Kung: Sabra Lapistarrs Amon-Ra (människa, man)

 

Charybdis har sedan sitt grundande letts av en enväldig kung, vars titel ärfts genom generationerna. Kungen har i många århundraden varit en traditionsfast karaktär, som upprätthöll de sociala strukturerna från förr och höll Charybdis starkt och enat genom att medla mellan framförallt de adligas och prästernas viljor. 

​

För snart hundra år sedan tillkom kung Lapis Nut-Nyoka Amon-Ra till makten, och hon tröttnade snabbt på att vara den traditionella kung som förväntades. Motiverad av de tekniska framgångarna Charybdis gått igenom de femtio åren tidigare så bröt hon många av de lagar om strikta samhällsklasser som rått i hundratals år, för att tillåta kunskapssökare att bygga samhället oavsett var de fötts ifrån.

Hennes son, den nuvarande kungen Sabra, har följt i sin moders fotspår.

​

Kungens makt utövas genom en privat armé av elitsoldater, en mindre armé av skribenter och laglärda, samt ett råd av högpräster. Rådet av högpräster är speciellt viktigt, då de tolkar gudarnas viljor direkt till kungen själv, och håller kontakten med stadens tempel. Invånarnas önskan att leva i fredlig balans och tron på blodsband gör att lojaliteten till kungen är stark hos både bönder och adel, att ens tänka tanken på revolutionen eller stadskupp är mycket långt borta. Detta är också för att kung Sabra vunnit mångas hjärtan på grund av förändringarna han tvingat igenom - om än också fiender. Kungen är dock gammal, och många är oroliga över vad som kommer hända då han dör.

​

Social jämställdhet: Medelhög

Charybdis har i många hundra år varit ett starkt klassbaserat samhälle, där man föds in i sitt yrke och ärver ett namn för att ange vilken samhällsklass man tillhör. Man fick mer respekt och större förmögenhet desto högre i rangordningen man stod, och tilläts inte klättra.

 

Nu för tiden så är man fri att försöka bryta sig in i den yrkesbana man önskar, men det kan i praktiken vara mycket svårt. Högre samhällsklasser är ofta indelade i specifika skolor, som akademikernas akademier eller prästernas tempel, och för att ta sig in i någon av dessa måste man ha en sponsor. Man vill gärna hävda att talang kan ta en högt på stegen, men än är det inte så enkelt som vissa uppsatta framåtsträvare vill hävda.

​

De adliga familjerna äger en region av varierande storlek kring Silverfloden, där de är lokala herrar. De svarar ultimat mot kungens egna ord och direktiv, vilka förmedlas genom kungens skribenter.

 

Traditionella samhällsklasser

• Tjänare/satyrer - Måste behandlas väl av sin mästare och få en liten summa lön, enligt ma'ats principer, och har alltid haft rätt att byta mästare. Den tjänare som byter mästare har dock ansetts illojal, och möter ofta svälten som öde.

• Fiskare/bönder - Äger traditionellt inte sin egen mark/skepp utan arrenderat dem av traktens adliga, men vissa har friköpt sina egendomar de senaste decennierna.

• Hantverkare/arbetare - Bred arbetsgrupp - snickare till massörer. Skickliga guldsmeder, konstnärer och juvelare anses som högstatus.

• Soldater - Endast ett litet fåtal finns kvar. De flesta soldater lämnade Charybdis med Daevas, och efterfrågan av yrket är numera liten. Generellt illa ansedda.

• Akademiker/läkare - Högstatus. Boklärda, forskare och läkare, tillhör alltid en av Charybdis olika akademier. Akademierna kännetecknas av mycket tydliga sociala strukturer.

• Präster - Högstatus. Tillhör alltid en specifik gud och ett specifikt tempel. Har ett flertal ranger utifrån erfarenhet, där endast de mest erfarna får bruka magiska ritualer.

• Adliga/naga - Högstatus. Äger olika stycken av markerna kring Silverfloden och agerar domare i sina egna distrikt. Ursprungligen var 

• Kungliga - Högstatus. Statusen kunglig tillägnas endast kungen själv och dennes närmsta familj. Titeln är kung oavsett individens kön.

​

Teknologi och vetenskap

De senaste 150 åren har Charybdis genomgått något av en teknologisk revolution. Där merparten av landet är på en grundläggande teknologisk nivå av vikingatid/liknande så har Charybdis kommit något längre. Inga regelrätta maskiner finns, varken ångmaskiner eller annat. Inga maskindrivna fordon eller elektricitet finns heller.

Annat än exempel nedan kan existera, fråga om du är osäker!

​

Teknologi som finns:

• Enklare krutvapen (flintlåspistoler)

• Vattenledningssystem (stenakvedukter och liknande)

• Avancerad glaskonst (kikare, enkla mikroskop, glasögon)

• Tryckkonst för böcker/tidningar (medeltida variant)

• Mekaniska klockor (ex. fickur)

​

Religion och seder

Gudarna är en mycket viktig del av livet i Charybdis. Man tror att gudarna är pusselbitarna som utgör universum och håller balsn i världen genom magin de utövar. Gudarna är vänner och familj, inte några oändliga varelser att frukta trots makten de äger. Förutom gudarna finns en balanserande makt - ma'at - vars principer man följer för att skapa frid och balans i livet. Ma'ats motsats är isfet - kaoset och illviljan. Många inser här att ma'at och isfet är Charybdis motsvarighet till meimei och tenrai, dualiteten av urkrafter. Även i Charybdis accepterar man att ma'at kallas för meimei.

Ma'at, eller meimei, är både en gudinna och en kraft, men har inga tempel dedikerade till endast sig och inget man tillber. Isfet/tenrai är något man skyr och fruktar.

 

De gudar man tror på är dels de fyra primalgudarna och dödsguden Chaibos, men de tror även på ett flertal små gudar som styr över mindre aspekter av livet. Primalgudarna och Chaibos har alla var sitt stort tempel i Charybdis stad med många präster svurna till sig. Förutom primalgudarna tror man på ett antal mindre gudar, perifergudarna, som kan se över specifika mindre områden av världen, delegerade ansvar av de stora primalgudarna.  Man vänder sig till olika perifergudar med olika böner och besvär, det är sällan man dedikerar sig till endast en. Primalgudarna vänder man sig endast till med större böner och besvär.

 

Exempel på perifergudar

• Amon - Aspekt av eldguden Aurinko. Personifierar solen själv; Man ber till Amon för att vara ärlig, rättfärdig och få välstånd, för att solens värme ska mildras och skona skörden om sommaren.

• Sekhmet - Aspekt av eldguden Aurinko. Personifierar kriget, hämnden och ärelystenheten, en gudinna som Daevas ofta dyrkade. Motpart till kärleksgudinnan Hathor.

• Bast - Aspekt av jordgudinnan Moriko. Beskyddar jorden och familjen, skänker fertilitet till både folk och jord, en gudinna nära kopplad till bönderna.

• Wadjet - Aspekt av jordgudinnan Moriko. Gudinnan för läkekonst, medicin och gifter, men också beskydd i olika former.

• Anuket - Aspekt av vattenguden Kaiito. Personifierar Silverfloden, som skänker liv till Charybdis självt. Man ber till honom för fisken man får, och för att floden ska flöda stilla.

• Hathor - Aspekt av vattenguden Kaiito. Gudinnan av kärlek och fred i alla ting, den man ber till för att välsigna ett giftermål. Motpart till krigsgudinnan Sekhmet.

• Khephri - Aspekt av vattenguden Kaiito. Guden för kunskap, skriftspråket och det mätbara i världen.

• Qebui - Aspekt av vindgudinnan Windfari. Guden av vinden och åskan, den man ber till för att stilla stormen.

• Khonsu - Aspekt av vindgudinnan Windfari. Guden av mörkret och månen, en som många anser vara densamma som månguden man kallar Duraneir i väst.

• Mafdet - Aspekt av dödsguden Chaibos. Guden av neutral rättvisa, den som domare och laggivare vänder sig till.

​

Döden:

Varje individ har en odödlig själ som lever vidare efter att kroppen dött. Genom att följa ma'at håller man sin odödliga själ i balans och får leva i frid och välstånd i Chaibos rike. 

Man tror att den dödes kropp behöver vårdas och tas om hand för att säkerställa att den dödes själ lever i frid efter döden, för att själen bär kvar ett band till kroppen även efter döden. Den dödes kropp ska tvättas och visas respekt, innan den begravs. För mer förmögna så kan kroppen balsameras eller mumifieras. Man skickar gärna med gåvor i den dödes grav, för att de ska följa med denne till Chaibos rike.

​

Rättssystem:

Lagsystemet i Charybdis är mycket uppstrukturerat och man lägger stor vikt vid att visa och utdela rättvisa. Ma'at vägleder lagsystemet. Kungen bestämmer de lagar som gäller i hela samgället, och de adliga har viss makt att införa lokala lagar i sina regioner. Skatt betalas till regionens adliga av alla invånare, vilka i regel äger marken som bönderna brukar.

På grund av tron på ma'at så bestraffas brottslighet relativt hårt.
 

Rasernas roller inom Charybdis

• Människor - Härstammar från gamla Avorn-klaner som reste söderut för snart 800 år sedan. Vid Silverfloden fann de den svarta pyramiden, och vid den fler bosättningar av enkelt levande satyrer. Dessa grupper assimilerades snabbt och bildade samhället Charybdis, där människan stod över satyren. Människorna utgör i dagsläget merparten av Charybdis invånare.

• Satyrer - Var satyrerna härstammar ifrån är oklart, de har kvar få spår av sin kultur sedan innan bildandet av Charybdis. De blev snabbt en tjänarklass, och har varit så mycket länge. Än idag befinner sig merparten av satyrerna i Charybdis på samhällets botten, ett hål de har svårt att klättra ur trots de ökade rättigheter som kungen beviljat dem. Det är dock få satyrer som är ambitiösa och revolutionstörstande, de flesta av dem är milda i sinneslaget och accepterande för hur deras liv ser ut. Varför bråka om saken?

• Naga - Snart efter att Charybdis grundades så anslöt sig en stor del av de naga som tidigare hållit till i lavaöknen Umbra, väst om Charybdis. De gav det nyfödda samhället en organisatorisk struktur och delade med sig av sin kunskap till dem, och i utbyte fick de makt. Sedan dess har alla naga av praxis tillhört adelssläkter, och är högt uppsatta i Charybdis, inte lite på grund av deras koppling till eldguden Aurinko. Sedan Daevas lämnade Charybdis så har vissa börjat motsätta sig att alla naga tillägnas sådan respekt, men än de rösterna relativt tysta.

​

Magitradition

Magi är inom Charybdis gudarnas verktyg för att forma världen, och därför är användandet av magi starkt tabubelagt och restriktivt. Man är väldigt intresserad av magi generellt och samlar gärna kunskap om hur det fungerar på ett teoretiskt plan, men där drar man också gränsen på ett akademiskt plan.

Magi existerar som ett gudomligt verktyg, något för avancerat för människans klumpiga händer att använda. Magi har alltid konsekvenser och kommer med ett pris, då det stör världens naturliga ordning och ma’at.

 

Prästerna är de enda inom Charybdis som regelbundet kan och får använda magi, då de är enda som anses stå tillräckligt nära gudarna för att använda magi på ett tillräckligt konsekvensbefriat vis. De utför ritualer för att hedra gudarna och för att hjälpa folk, men gör det restriktivt och endast inuti i ett tempel med en specifik guds välsignelse.

Vissa ritualer anses mer riskabla än andra, beroende på hur mycket det strider mot den naturliga ordningen. I övrigt gör man ingen skillnad på olika “magigrenar”. Det enda viktiga är att vända sig till rätt gud med sin förfrågan.

 

Alla håller dock inte med om att magi borde vara så tabubelagd, speciellt inte inom akademierna, men det talas det inte öppet om. Den officiella ståndpunkten är att magianvändande utanför tempel är förbjudet och ämnet är mycket känsligt sedan Daevas lämnade Charybdis.

​

Förslag på magigrenar som förekommer hos Charybdis följer nedan. De styrs av vilken gud prästen dedikerat sig till.

Magi utövas genom många ritade symboler i speciella vinklar, kombinerat med rytmiska böner till gudarna. Man tror att den magiska makten ligger i vinklar, i texter och världens matematiska formler. Små blodsoffer förekommer ofta, för att visa allvaret och dedikationen till guden man ber att låna magin av. Man kräver stor precision i sina magiska ritualer, vilket också gör dem relativt pålitliga.

 

• Helare - Wadjets präster. Kallar på en aspekt av Moriko för att läka sår, dra ut sjukdomar och hela gifter, de använder ofta blod, örter och levande djur i sina ritualer.

• Dödsmagi - Chaibos präster. Dödsmagikerna är de som säkerställer att de döda färdas säkert till efterlivet, och utför ritualer för att stilla själar som inte får ro. De talar även med de döda, för att utvinna den kunskap som annars skulle gå förlorad, men detta följer med välkända risker. De dödas röster gör något med en människa i längden.

​

Bakgrund

Charybdis grundades för ca 800 år sedan, då några avornska klaner upptäckte den svarta pyramiden vid Silverfloden. Där bodde ett antal enkla klaner av satyrer, som snabbt blev en del av det samhälle som människorna började bygga upp kring pyramiden. Snart anslöt sig även en skaplig skara naga, tidigare bosatta i lavaöknen Umbra, vilka strukturerade upp samhället i utbyte mot respekten de fick. Charybdis första kung, människan Quenak Oba-Ra, tillsattes och landet kring floden delades upp i regioner styrda av olika adliga familjer.

​

För ca 150 år sedan fick Charybdis en plötslig spurt i sin teknologiska utveckling, vattensystem byggdes, avacerad glaskonst utvecklades och krutet uppfanns. Man säger att det var en slump, genier som råkade tillkomma, men om något annat bidrog till det vet man inte.

För snart 100 år sedan så kom kung Lapis Nut-Nyoka Amon-Ra till makten, och hon revolutionerade Charybdis sociala struktur. Hon började bryta sönder klassamhället, långsamt men säkert, och etablerade magi som ett verktyg endast prästerna bör få använda. Hon förstärkte jakten på kunskap, men begränsade de som ville använda kunskapen till onda ting.

Hennes son, den nuvarande kungen Sabra Lapistarrs Amon-Ra, har fortsatt samma utveckling, men mer långsamt för att väcka mindre högljudda reaktioner.

​

Vissa var inte lika nöjda med denna så kallade "progressiva" utveckling. Daevas, ett släkt av soldater och akademiker, ville använda den kunskap som man fann, medan Charybdis krävde försiktighet. För 70 år sedan så startade släkten Daeva ett krig med Qu, men exakt varför är det få som vet. Många tror att de ville testa sina experimentoch teknologi i krig. Charybdis tog omedelbart avstånd från deras handlingar, krävde att kriget avslutades och Daevas vägrade. De bröt officiellt alla band med Charybdis och Daevas annexerade staden Seatu i Charybdis utkanter. Efter fem år av krig så lämnade Daevas plötsligt Setau och flyttade långt västerut, till Blodbergen.

​

Sedan dess har Charybdis avsiktligt tryckt hårdare på att de är ett fredligt, kunskapssökande och harmoniskt folk. De skulle aldrig upprepa den hybris som Daevas uppvisat, de förstod bättre än så, och vägledda av sin kung Sabra så har de teknologiska och vetenskapliga framstegen utvecklats kontinuerligt under de senaste decennierna.

Satyrerna har börjat tilldelas vissa rättigheter som de inte ägt tidigare, vilket mötts med blandade reaktioner. Officiellt är det ingen som motsätter sig, men vad som viskas om i hemmen är en annan sak.

​

Man fruktar för vad som ska hända då den åldrade kung Sabra dör, kommer hans arvingar bära vidare samhällets progression åt samma håll, eller kommer Charybdis falla tillbaka på samma gamla strukturer?

Det är det ingen som vet.

​

Relationer till andra folkslag

​

• Daevas - Sedan släkten Daeva skilde sig från Charybdis har kontakten mellan dem varit mycket sparsam. De artiga förfrågningarna som Charybdis skickat till dem om att tänka om har högaktningsfullt ignorerats. Daevas är för stolta och har för mycket storhetsvansinne, och man är inte så orolig för deras skull som man är för världen omkring dem. De har kunskap som de kan använda som vapen, och en vacker dag kommer de göra något dumt och oåterkalleligt. Vissa i Charybdis har ännu släktband till Daevas och håller inofficiellt kontakt med dem, men sådant ses inte väl på.

​

• Aerie - Banden mellan Charybdis och Aerie är starka, både ekonomiskt och socialt.

​

• Snöhavets vandrare - Pirater, inte mer än laglösa utbrytare från Charybdis som inte kan följa ma'at.

​

• Lykoris - Aggressiva, stolta och mycket lika Daevas, men inte Charybdis problem. Så länge de håller sig i Kaiwood har de ingen anledning att bry sig om dem, och det finns inget som Charybdis kan göra.

​

• Nordfolket - Knappt någon har ägnat större tanke åt Nordfolken, som gör så lite väsen av sig. Endast de med mer specialiserade kunskaper om landet och dess folkslag vet mer om nordfolket än att de bor i skogen och äter mycket rotfrukter.

​

• Måntemplet - Högt skattade och ärade, det är inte ovanligt att både präster och vanligt folk gör pilgrimsfärder till Måntemplet någon gång i sitt liv om de har möjlighet till det. Deras tro på primalgudarna och Duraneir är ren och klar, en dedikation som uppskattas grundligt.

​

• Qu - För hätska och krigiska för sitt eget bästa. Även om de säger sig slåss för godhet och frihet så slåss de lika väl, vilket är lika meningslöst som att slå på vattnet för att det ska ligga stilla.