"I nattens sagor skrivs våra öden, Ledda av den stores ljus."

​

Områden: Skogen Ötamon, med ett stort tempelområde och kringliggande bosättningar.

Raser: Månalver, människor, silanni-älvor, samt diverse är vanligt. Alla individer oavsett ras som är fredliga och som söker vägledning inom religionen är välkomna och får vistas på området.

​

Namnsed: Namnen grundas oftast i alviskt inspirerade namn, men namnets betydelse är det viktigaste. Är därför inget ovanligt att man byter namn som äldre för att ha ett namn som passar individen. Tillhör man templet har man inget efternamn, utan går man med avsäger man sig det. Är man född inom templet har man antagligen aldrig haft ett efternamn.

Ex. Vanya, Aerienne, Eruviel, Doredhiel, Thalion och Saeldur.

 

Dräktskick: Dräkter, mestadels klänningar och skrudar i blått och vitt. Kläderna går i nattens och månens färger. Månstenar och silversmycken, gärna alviskt inspirerade. Smycken med månar som symbol är vanligt.

Prästerna använder tygbälten i olika färger för att markera vilken rang de har. Tempelspelare kommer att få låna ett tygbälte av rätt färg för sin roll.

​​

​

​

Skriftspråk: Hög läs- och skrivkunnighet. Alla inom tempelområdet, både i templet och de i bosättningarna omkring, har möjlighet att lära sig läsa och skriva och man uppmuntras göra det.
Det vanliga Charybdis alfabetet används först och främst, men det är också vanligt att man använder sig utav gammal alvskrift, speciellt om man är av alviskt ursprung.

​

Valuta: Har ingen egen valuta, utan utgår från nordfolkens standardvaluta på koppar och silver, samt bedriver byteshandel sinsemellan som får templet och de intilliggande samhället att gå runt. Genom tillresta och missionärer så får man in donationer och varor från hela landet.

Levnadssätt

 

I templet lever man ett stillsamt liv i samklang med naturen och sitt inre sökande efter frid. Det befinner sig ett påtagligt lugn över området där den gamla skogens fågelsång blandas med behaglig lågmäld musik och viskande böner.

 

I det närliggande tempelområdet är området levande med en känsla av ett fritt men organiserat kaos. Ditresta och bosatta som möts för att byta varor, historier och erfarenheter. Pilgrimer som söker boplatser och emellanåt rör sig prästerna här för att sprida religiös visdom. Fram mot kvällar och nätter är det en festlig stämning, mycket hämtat från Silanniälvornas fria livsstil, och det blir som att alla lever i en liten idyllisk bubbla, bortkopplade från verkligheten. Men det är denna fria och glada livsfilosofi som de som lever här vill komma åt och sprida utanför Måntemplet. Man värnar friheten framför allt. Även om man är lojal mot templet, ska man vara där av fri vilja, och ingen är någonsin bunden för livet till templet.

 

Men det som till ytan kan verka perfekt, gömmer alltid något i skuggorna. Området präglas fortfarande hårt av att det är templet och dess råd av ärkepräster som styr, och så länge man är villig att följa templets ord och lagar är man välkommen, men de bosatta i närheten som dels bidrar med mat och varor åt templet, är samtidigt väldigt beroende själva av prästernas välvilja. I svårare årstider kan skiljaktigheter om fördelning av resurserna tära på relationerna. Många oroar sig också för att att Måntemplets ovilja att ta ställning till politiken i landet i stor kommer att drabba dem i längden.

​

Hälsningar

Den generella och traditionella hälsningen i måntemplet är att sätta ihop händerna och sedan föra dem elegant åt sidorna med handflatorna uppåt. Grundar sig i när en präst hälsar på alla i en större samling samtidigt, men har blivit det sättet man hälsar på varandra individuellt också. Det symboliserar också att man kommer utan vapen i händerna och är öppen i sinnet och själen, redo att höra och möta gudarnas ord. Då många resenärer kommer till templet, och många från templet är ute och missionerar emellanåt, så känner man till och är öppen för andra folkslags hälsningar, och anpassar sig gärna, speciellt om man är i deras hemtrakter. Men inom templet vill man hålla sig till den traditionella hälsningen.

​

Samlevnad och relationer

Inom templet är det vanligast att man väljer att leva celibat, eller bara avstår från giftermål. Tillhör man templet anses giftermål inte nödvändigt, och de barn som föds inom templet får fridfullt växa upp inom templet med viss kollektiv uppfostran, tills de i vuxen ålder får välja om de vill stanna eller vandra vidare. Giftermål anses dock inte heller fel, och kommer man från en annan kultur får man hedra den genom giftermål.

 

Statsskick:

Tempelområdet i Ötamon består av Templet och bosättningar omkring som gynnas av aktiviteten kring templet och templet fungerar som en naturlig mötesplats för alla omkring oavsett om man hör dit eller ej. Men i templet är det är templet som styr och det ska man respektera när man vistas där. Templet försöker dock inte styra över de fria bosättningarna i Ötamon, utan vill och försöker hålla en bra samhörighet med alla i området. Månteplet vill också hålla sig neutrala mot andra folkgrupper och kulturer i landet och tar därför ogärna ställning i konflikter mellan andra grupper.
Templet styrs av ärkeprästerna och den av ärkeprästerna framröstade Silimén. Alla är alltid fria att framföra sina åsikter om förändringar eller beslut som behöver tas, men det är upp till rådet om man tar hänsyn till det. Det är bara rådet som kan ta beslut om man trots allt inte skulle få vistas i tempelområdet och kan ta beslut om bannlysning.

 

Social jämställdhet: Mycket hög

Alla anses ha lika värde. De inom templet som är i de högre rangerna ska vara av högre rang för att man har kunskap och erfarenhet nog för att kunna ta vara på ansvaret man har över templet och alla de omkringliggande bosättningarna. Alla oavsett rang ska kunna uttrycka sig. Den enda typ av straff som eventuellt kan förekomma är att man blir bannlyst från templet om man direkt bryter mot regler.

​

Religion och seder

 

I måntemplet tror man på den allmänna religionen med primalgudarna, och man tror på en balans i naturen mellan Meimei och Tenrai. Alla gudarna och deras roll anses lika viktiga inom religion, och ska alla hedras och aktas.

 

​Duraneir är huvudguden som templet kretsar kring, dels på grund av tradition för att det tidigare har funnits ett måntempel i Ötamon som man ville återskapa, och för att Duraneir passade bra in på ambitionen man hade när templet byggdes upp på nytt. Duraneir står för drömmar, månen och natten - ambition och kunskap. Detta är indirekt också Måntemplets ledord.

 

Drömmar tolkas väldigt symboliskt. Vad är en dröm?

Det kan vara två saker - dels kan det vara bokstavligt de vi drömmer om på natten. Måntemplet värderar allas personliga drömmar som ger oss mål och mening i vardagen väldigt högt, och spenderar mycket tid på att analysera och diskutera drömmarna man får till sig under nätterna. Man anser att Duraneir och de andra gudarna talar till oss om natten, så det är likväl viktigt att studera och lyssna på drömmarna vi får till oss på natten, och man uppmuntrar till att vi ska lyssna på följa sina drömmar. Drömmar kan också vara gemensamma, något större än bara oss själva, lite mer av ett idealistiskt synsätt där man drömmer om hur ett land eller samhälle ska se ut och hur det ska vara uppbyggt. Måntemplets stora ambition och dröm är att genom religion och fredligt agerande kunna forma landet så alla ska kunna leva i frihet och leva i balans med naturen.

 

Månen symboliserar guden Duraneir som ska leda oss genom drömmarna. Natten står för drömmarnas och månens tid, det stora välmenande och balanserade mörkret som vi alla är en del av.

 

Ranker inom Måntemplet

 

Tempelnovis

Ljusblått tygbälte

Alla som officiellt vill ansluta sig till templet. Som novis har man avsagt sig sitt efternamn och påbörjar nu sin andliga resa. En novis främsta uppgift är lära sig allt om gudarna samt tjäna och vårda templet. En novis får själv inte predika hur som helst, men ska lära sig den kunskapen med hjälp av präster. En novis ska helst hålla sig i templet, men kan få tillåtelse att resa med en präst för att missionera och assistera prästen. Tiden man får spendera på att vara novis kan variera kraftigt, och vissa trivs bra med att vara novis och har inte ambitionen att nå högre. En novis kan antingen aspirera till att bli en präst eller tempelväktare.

 

Tempelväktare

Svart tygbälte

En mindre riddarorden utsedda av templet för att skydda templet. Vem som helst får inte tillhöra denna ädla högt ansedda grupp, utan man måste ha bevisat och svära sin lojalitet till templet. Man kan antingen bli en tempelväktare genom att först bli novis och få gå lärling hos tempelväktarna om det är ens ambition. Har man redan en stridskunskap kan man direkt få utses till tempelväktare så länge man är lojal mot templet. Tempelväktare ska alltid i första hand ha en beskyddande och defensiv roll och aldrig sträva efter att få hamna i våldsamma konflikter.

 

Präst

Grått tygbälte

Präster, även kallade månpräster och månprästinnor blir man av att ha tjänat templet väl som novis. En präst är lärd och får predika i och utanför templet. Många präster väljer att göra en eller flera missionärsresor för att sprida kunskap kring gudarna. Prästerna visar mycket stor respekt för ärkeprästerna.

 

Ärkepräst

Vitt tygbälte

De mest lärda, visa och erfarna prästerna kan väljas in i tempelrådet. Dessa utvalda kallas för ärkepräster. Ärkeprästerna är mycket sällan utanför tempelområdets gränser då deras ansvar inom templet är för stort. De föredrar att skicka ord och budskap med templets präster istället, och har mycket stor tillit till dessa. En lärd ärkepräst är de enda inom tempelområdet som kan ha tillåtelse att utöva magi om en situation skulle kräva det, och det är då beslutat och godkänt av tempelrådet.

 

Silimé

Silverfärgat tygbälte

Silimén är den högst rankade prästen inom templet. Silimé har sitt ursprung i gammal alviska och betyder ungefär “Ljuset av månen”. Silimén har inte nödvändigtvis ingen större påverkan inom templet, mer än att man kan få sista ordet om det förekommer oskiljakighter i frågor. Den främsta funktionen är att man är det officiella ansiktet utåt, och man ska möta och leda folket i tempelområdet.

 

Högtider, magi och döden

​

Nattbönen i fullmånens tid

Varje del av månens cykel och färg har olika betydelser och innebörder, men den viktigaste är alltid vid fullmåne. Vid fullmåne beger sig hela templet ut för att ha andakt och bönestund i månljuset. Man anser att man vid denna stund är som allra närmast Duraneir, och gudarna generellt.

 

Sommarfirandet och vinterfirandet

När sommaren går mot sitt slut så markerar det när jordgudinnan Moriko lämnar över sitt herravälde över världen till vattenguden Kaiito, och för att den övergången ska bli så smidig som möjligt så ska gudarna hedras och visas respekt. Samma sak gäller på våren, då vintern släpper greppet om världen och Moriko tar över från Kaiito. Firar man inte dessa högtider så visar man inte gudarna respekten de förtjänar, och kan leda till missväxt eller hårda vintrar.

​

Magitradition

I Måntemplet tror man på magi och det finns relativt stor kunskap om magi. Men man tror också på att magin är en del av naturen, gudarnas kraft, och att man aldrig har tillåtelse att utnyttja eller använda magin. Man vet att konsekvenserna kan vara stora och man har därför en väldigt stor respekt för magi, och vill generellt aldrig använda sig av den.

​

Döden

Varje individ äger en odödlig själ, som tas om hand av dödsguden Chaibos när personen dör. Även de andra gudarna vakar över den dödes övergång till dödsriket, om personen varit gudsfruktig. Den som agerat väl i livet, behandlat folk vänligt, varit ödmjuk och varit lojal mot gudarna kommer också att belönas med välstånd i livet efter detta. De som inte tror kommer inte att straffas på något vis, men de missar förstås något då de inte får uppleva gudarnas kärlek. Onda individer straffas, framförallt genom självförvållade saker. Deras samveten kommer tynga på dem, de kommer vila rastlöst och de kommer spendera en evighet ensamma.

​

Bakgrund

 

​Måntemplet grundades för ca. 200 år sedan när en fredlig grupp individer bestående av människor och alver valde att lämna Qu för att söka efter något mer meningsfullt än att lösa landets problem genom våld. Individerna som följde med denna grupp ville likt Qu påverka landet, förena det och skapa rättvisa och fred, men genom religionens hjälp. Drivna av gamla legender kring att det en gång ska ha funnits ett tempel i Ötamon, grundat av forntidens månalver, så var det dit de sökte sig för att både helt börja om, men också söka sig tillbaka till religionens rötter.

 

De fann inget som kunde liknas vid ett gammalt tempel. Det fanns ruiner utspritt genom större delen av skogen, och därmed omöjligt att säga vad som en gång hade varit templet. De fick mer eller mindre bygga upp ett tempel från grunden. Alverna som nu fanns i måntemplet kom att kalla sig för månalver igen.

 

Idag är templet det största aktiva templet och har blivit en knytpunkt för religionen i landet. Det är många som vallfärdar hit på andliga resor och även för att bosätta sig vid eller gå med i templet. Det har bidragit till en mångfald och väldigt stor acceptans för olikheter.

 

Relationer till andra folkslag

​

• Qu - Officiellt är banden till Qu brutna, vilket var en ömsesidig överenskommelse. Måntemplet kan bättre utföra sitt kall om de inte associeras till Qus krig och frihetskamp. Måntemplet är vänligt inställda till Qu, men på samma sätt som de är vänligt inställda till alla som tror på och dyrkar gudarna. Deras krigiska sätt är olyckligt, och inget Måntemplet stödjer. Det är många från Qu som besöker Måntemplet åtminstone någon gång per år.

 

• Charybdis - Många av pilgrimerna till templet reser från just Charybdis, en mödosam resa ledd av en tro ren och ärlig. De har förstått vikten av gudarnas närvaro, även om deras tolkningar av dem stundvis är brokiga och spretiga. Varför de tolkar primalgudarna att behöva flertal mindre perifergudar kan tyckas märkligt. Att deras präster använder magi är dock ett misstag, något som flitigt men fredligt debatteras då de besöker Måntemplet.

​

• Avorn - Vilsna och förlorade, de vandrar långt ifrån gudarnas ljus. Vägrar de att tro och finna gudarnas kärlek så ska vi inte tvinga dem, men om de förstår vad det är de saknar så kommer de definitivt att börja tro. Mild vägledning är vad som behövs - oavsett så skadar de endast sig själva, så länge de inte försöker vända andra från gudarnas ljus.

 

• Nordfolk - Ett enkelt folk, lika avornerna men som omfamnade tron på primalgudarna då Måntemplet kom och berättade om dem för länge sedan. De har själva inga präster, utan Måntemplet har själva tagit på sig att etablera en staka små tempel bland deras byar och städer, för att hålla primalgudarnas närvaro stark bland landets folk. Även nordfolk är vanligt att se som pilgrimer i Måntemplet.

 

• Lykoris - Även de troende från Lykoris är välkomna till Måntemplet, och ett fåtal pilgrimer därifrån brukar dyka upp varje år. Så länge de inte visar hat eller brukar våld under tiden de befinner sig i Ötamon och templet så är de välkomna, likt alla andra troende.

 

• Daevas - Likt Lykoris, de troende från Daevas är även de välkomna förutsatt att de endast kommer till templet i syfte att visa gudarna sin respekt. Det är dock väldigt få från Daevas som besöker Måntemplet, de finner antagligen ännu en stor likhet mellan Qu och Måntemplet.

​

 

Relationer till andra raser

 

• Alver i måntemplet kallas för månalver. De är inte annorlunda från vanliga alver i praktiken, utan är det är endast en titel eller smeknamn.

 

• Silannis är älvfolket som redan fanns i skogen i Ötamon sedan gammal tid och redan hade bosättningar i träden välkomnade återuppbyggandet av templet. Silannis brukar anses som den femte, inofficiella primalrasen - skapad av Duraneir då han önskade skydda oskyldiga från de andra gudarnas krig. De är idag också en väldigt stor del av tempelområdet och många Silannis vistas kring templet.  Templet får leva i symbios och samarbeta med Silannis som fortfarande har kvar sin egna kultur, vilken även har kommit att påverka templet. Det finns till och med Silannis som är medlemmar av tempelrådet som ärkepräster. Det händer ofta att templet får råda med Silannis ledare om frågor, och Silannis är noga med att poängtera om man är missnöjda med något av templets beslut.