Levnadssätt

Ditt liv är ditt syfte i Lykoris, och ditt syfte är att tjäna. Individens prestationer och kompetenser står i fokus, men endast som de pusselbitar de utgör i helheten. Varje individ är ett blad i den blomma som är Lykoris, de svaga sållas bort och de starka kvarstår. Man tror att krigargudinnan Lykoris själ vilar i Kaiwood, och personifieras av samhället som de själva utgör. Hon vakar över dem och hon ger dem styrka. Genom att leva som Lykoris gjorde så stärker man hennes krigarsjäl, man blir en del av den, och får mer makt och styrka i gengäld.

 

Lykoris leds av en diktatorisk Imperator, som bevisat sina förmågor och själv tagit makten som hen äger. Alla är fria att pröva sin lycka i den hårda, militäriska hierarki som utgör Lykoris ryggrad - alla av rätt börd det vill säga. Alla har sin plats i Lykoris samhälle, och ditt blod avgör vilken väg du är lämplig att gå. Vrenerna är den härskarras som alltid kommer stå överlägsna de andra, deras makt är förtjänad för blodet de bär - i motsats kommer uruk aldrig bli mer än djur som strider, tjänar och dör. Att ignorera sina förutsättningar är lönlöst.

 

Ambitionen, viljan och den ovillkorliga jakten på styrka är de saker som vägleder Lykoris. En god individ av Lykoris lyder traditionerna, är respektfull mot sina överordnade, agerar ständigt självförbättrande och ger aldrig vika för något. Styrka utan kontroll är meningslös, och den som glömmer traditionerna är värre än det skräp som lever i resten av världen. Vad individen vill är alltid underställt vad individen behöver vara för Lykoris.

​

Hälsningar

Man lägger stor vikt vid korrekta hälsningar och avsked sinsemellan inom Lykoris, för de är ett tecken på aktsamhet och korrekt respekt. Hälsningarna varierar beroende på statusen mellan de två personerna som möts. Lykoris har ingen officiell hälsning mot folk utanför sitt eget folk, då dessa inte förtjänar sådan respekt.

Samma gester används för att både hälsa på någon och för att avsluta ett samtal eller bekräfta en given order.

 

Den enklaste hälsningen är att knyta högernäven och lägga den över hjärtat. Den är lämplig mellan två individer av lika rang, eller av en överordnad mot sin underordnade om den vill visa sin uppskattning. En överordnad kan också hälsa på en underordnad med en enkel nickning, eller inget alls om den underordnade endast är en vanlig soldat eller liknande.

En hälsning som visar större respekt är att knyta båda nävarna och lägga dem i kors över bröstet. Detta kan kombineras med att sänka huvudet, en lätt bugning, eller att knäböja helt om man vill visa yttersta underkastelse. Denna hälsning används av underordnade gentemot sina överordnade, och desto större rangskillnaden är, desto mer förväntas den underordnade buga/knäböja. En uruk ska alltid knäböja då den mottar sina order, exempelvis.

 

Civila använder den enda knutna näven över bröstet sinsemellan, och de två knutna nävarna mot de militära. De inom militären brukar sällan använda några respektfyllda hälsningar gentemot de civila, alternativt den ensamma knutna näven.

​

Samlevnad och relationer
Plikten till Lykoris är det viktigaste för alla individer, och inga band kan sväras till någon annan, varken av vänskap eller kärlek. Ingen form av giftermål existerar hos dem, utan romantiska relationer och sex utövas precis som personerna själva önskar. Man hymnar inte med det och ser det som en viktig del av livet, men inte någon beständig del. Kärleken är alltid underordnad individens självförbättrande, och den som glömmer det är svag. Lojalitet prisas, men endast välplacerad sådan, och kärlek anses sällan välplacerad.

​

Man lägger även vikt vid vilka ens föräldrar är. Om man har starka föräldrar så anses man ärva en del av deras styrka, vilket kan påverka ens egna möjligheter att klättra i den militära hierarkin.

​

Social jämställdhet: Låg

Lykoris är ett starkt militäriskt och klassbundet samhälle. Det bygger på individens förmåga att presentera och bevisa sig, och prestationerna mäts i hur de relaterar till de militära rankerna. Du placeras in i ett av dessa fack, och vet exakt hur mycket mer eller mindre du är värd de andra i din närhet genom det. Du har möjlighet att klättra i de militära rankerna genom att bevisa din skicklighet, men är du exempelvis uruk så kommer du aldrig komma högre än ranken du har, och är du en vren är du född att härska. Rätten som vilar i ens blod, framförallt i släktskapet till krigsgudinnan Lykoris, ger dig en inneboende makt som prestationer inte alltid kan jämföra sig med.

​

Militären

Statsskick: Diktatur

Imperator: Divaricata Ex Igne

 

Lykoris är en militärstat, och deras folk kategoriseras i de vars yrken som relaterar till krig, plus resten. Statsskicket är därmed likställt deras militära hierarki på många sätt, något civil ledning existerar inte. Staden Lykos styrs av Imperatorn, i andra hand av Preatorerna, och deras order efterföljs i mindre skala av tribunerna - pappersvändare och administratörer, men även de soldater och stridstränade i grund. Imperatorn av Lykoris är alltid en vren, något annat vore otänkbart.

​

När en Imperator dör, oftast genom mord, arrangeras en Blodsvecka. Då tillåts alla som önskar slåss för positionen att göra just det, under organiserade former. Det är ett komplicerat evenemang, som börjar med dueller med både en och flera personer, olika tester i vapenkonst och prestation, och när vissa sållats bort så slutar det hela med ett blodbad. Den sista som står levande kvar har vunnit titeln Imperator.

​

Alla, oavsett härkomst, måste bevisa sin grundläggande stridsförmåga i Hoplitträningen som unga om de önskar ta del i militären. Vrener och uruk har inget val än att genomgå träningen, för dem finns inget utrymme i det civila. När den är avklarad så får man i regel den lägsta titeln inom armén, Bellator, eller titeln Uruk om man är just en uruk. Individer av god härkomst kan dock få möjlighet att bevisa sina färdigheter ytterligare under Hoplitträningen och direkt anta en mer specialiserad soldatroll, exempelvis som en Toxotes (bågskytt) eller en Ascensor (kavallerist). Vrener brukar snabbt få gå vidare till befälsträning, eller förväntas åtminstone göra det. Att se en vren som inte är åtminstone av befälsgraden Ducaes är högst ovanligt.

 

Ranker inom Lykoris

• Vanligt folk: Alla som inte tillhör militären. Bönder, brukksmeder, hantverkare, etc. De som får samhället att gå runt.

• Hoplit - De som fått grundläggande stridsträning men inte gått vidare till en fast position i militären, oftast pga. brist på talang. Lever som vanligt folk. Hoplit är ingen egentlig titel, och är inget man vill presentera sig som. Det finns en klang av misslyckande förknippat med ordet.

 

Militära ranker

Militären är Lykoris ryggrad, och även den lägsta av de militära rankerna står över de högsta av det vanliga folket. Rankerna anges här nedifrån och upp i vilken social status och befattandegrad de har. De första sex rankerna kallas soldatrankerna, och de fem senare kallas för befälsrankerna.

Då Lykoris inte befinner sig i aktivt krig, som de oftast inte gör, så styr de olika befälen samhället och staden Lykos.

​

• Uruk - Alla uruk är frontsoldater, grovt rustade och beväpnade med mer otympliga och brutala vapen. De tränas inte i att strida med finess, de är chocktrupper som slår hårt och hänsynslöst. Uruk är i slutänden mycket utbytbara, och deras roll i armén reflekterar detta.

• Bellator - Fotsoldat. Den grundläggande soldatrollen, den första titeln man får då man avklarat sin Hoplitträning, såvida man inte är en uruk. Medeltungt rustade, oftast beväpnade med svärd och sköld.

• Alaris - Spejare. Lätt rustade, snabba på fötterna och skickliga i smygandets konst. Oftast utrustade med enkla svärd, dolkar och armborst.

• Toxotes - Avståndssoldat. Enkel rustning, beväpnade med pilbågar eller armborst.

• Contarius - Tungt rustad fotsoldat. Plåtrustning i någon form, oftast beväpnade med tvåhandssvärd, hammare, yxor eller andra vapen som slår hårt.

• Ascensor - Kavalleri. Medeltungt rustade eller tungt rustade, oftast beväpnade med svärd, spjut eller pilbåge. Hästar och riddjur är ovanliga, och Ascensor är därmed en soldatrank avsatt till de mer skickliga eller uppsatta individerna inom Lykoris.

​

• Ducaes - Befälsgrad. Administrerar de minsta enheterna inom militären, oftast kring tio personer. Ducaes kan även vara av sekundär militär rank och administrera exempelvis ett lag av medicus, men det är ovanligt.

• Lokhagos - Befälsgrad. Administrerar flera Ducaes, upp till ca tio stycken och i förlägning kring 100 soldater. Ger order till Ducaes, som i sin tur ger order till sina egna soldater. Lokhagos brukar vara stridstränare i olika former och ansvara för Hoplitträningen.

• Ignis - Befälsgrad. Administrerar flera Lokhagos, och fungerar i mångt och mycket som ledare över hela regioner av Lykoris rike. Det finns endast ett dussintal Ignis.

• Preator - Lykoris vice-ledare. Det finns fem Preatorer, alla är tillsatta av Imperatorn själv. Fungerar som Imperatorns närmsta rådgivare, även om så mycket råd kanske inte ges.

• Imperator - Lykoris ledare. Sitter på positionen fram tills sin död, vilket brukar ske genom mord. Imperatorn är en diktator, högt aktad för makten hen förtjänat. Man konspirerar inte bakom Imperatorns rygg, utan är man missnöjd ska man visa det öppet på en specifik utsedd tid - inte annars. Alla inom Lykoris militär av vrenblod har rätt att utmana Imperatorn vid några specifika högtider varje år - Blodsmånarna. Läs mer om hur Blodsmånen går till längre ned, under Högtider.

​

Sekundära militära ranker

De sekundära militära positionerna står på sidan av den raka militära hierarkin, då personens skicklighet avgör hur högt aktade de är sinsemellan. En medicus kan stå över en tribunus, eller vice versa, beroende på kompetens och/eller erfarenhet. En person av sekundär militär rang med några års erfarenhet betraktas mer värdefull än någon av soldatrankerna, men mindre värd än något av befälsrankerna. En av sekundär militär rank kan bli en Ducaes, om det finns behov av det. Det finns exempelvis ett skäligt antal Tribuner av högre befälsgrader som sköter Lykoris administrativa och pappersdrivna delar. Dessa anses dock stå under i befattandegrad än ett befäl av samma rang ur den primära militära ordningen.

​

• Medicus - Fältläkare. Från sjukvårdare till kirurger, och alla inom Lykoris samhälle som får en officiell medicinsk träning får också stridsträning och blir en medicus, även om de senare kan positioneras för tjänstgöring i det mer civila samhället. Lykoris läkekonst är relativt avancerad, de använder både läkemedel, kirurgi och magi i kombination.

• Arteus - Vapen- och rustningssmeder. De möjliggör striden, och skickliga Arteus är mycket högt aktade.

• Incantator - Stridsmagiker. Då någon form av eldkastande och liknande inte existerar så är Incantatorerna understödstrupper mer än något - viktiga sådana. De utför ritualer för att söndra fienden, lägger förbannelser och välsignelser.

• Tribunus - Administratörerna: Pappersvändare och organisatörer. Tribunerna samordnar praktiska detaljer med de översta befälen, exempelvis distribuering av mat, vatten och kläder, registrering av befolkningen och grundläggande tillämpning av lagen, inom både staden, samhället och militären.

​

Religion och seder

Lykoris är ett mer religiöst folk än många tror. De är väldigt medvetna om primalgudarna och deras makt, och framförallt så lägger de större vikt vid urkrafterna Meimei och Tenrai än många andra folk gör. Gudarna är för dem mäktiga varelser, och makt skall respekteras.

 

Alv-vrenen Lykoris, som en gång grundade samhället som nu heter samma sak som henne själv, betraktas nu som en gudinna med makt lika verklig som primalgudarnas makt. Hon står separat från primalgudarna, lika mäktig som dem, men hennes makt både utövas och stärks genom vad Lykoris som folk gör. Om de lever som hon gjorde och gör som hon skulle ha önskat att hon gjorde så stärks hennes närvaro i världen - Hon blir mäktigare och skänker sina undersåtar makt i gengäld.

​

Krigsgudinnan dyrkas främst genom just kriget och allt relaterat till det. Den allmänna inställningen hos Lykoris nuvarande ledning är att krig som man inte vinner är meningslöst, och stort fokus läggs vid Lykoris interna styrka. Genom att finslipa sin styrka, både som individ och samhälle, så uppfyller man den vision som krigsgudinnan Lykoris haft för dem som folk. Genom att ta den makt som rättmätigen tillhör en så välsignas man av henne.

 

På samma sätt som att deras egen krigsgudinna så tror man att om man visar gudarna vördnad så får man deras makt i gengäld. Krigsguden Aurinko är mycket vanlig att dyrka, men också jordgudinnan Moriko. Detta då Moriko tros personifiera Kaiwoodskogen själv. Man ber även frekvent till Tenrai, men ser inte denne som en lika fysisk och närvarande gudom som Lykoris eller primalgudarna. Där primalgudarna och krigsgudinnan kan påverka världen själva så är Tenrai en makt - och en synnerligen mäktig individ kan ha turen att ta del av den makten.

​

Det finns inga präster för primalgudarna inom Lykoris, däremot så tolkas Lykoris och gudarnas vilja av Imperatorn och dess beslut. Man tror att de med mer makt står närmre gudarna, således hyser man respekt för de uppsatta prästerna inom Måntemplet. Månprästernas makt är inte lika betydlig då den inte är vunnen i krig, men den sociala makten de äger är en sorts makt likväl.

​

Man offrar inte blod eller liv till gudarna - Ett liv taget utanför direkt strid eller plundring är inte mycket värt.

​

Döden:

Att dö i strid är det mest hedersamma inom Lykoris. Då en mäktig individ faller i strid så kommer blodet stärka Lykoris, och personen hedras rikligt, ofta genom strid och dueller. Kroppen begravs i Kaiwood, för att kroppen och blodets styrka ska stärka både Moriko och Lykoris, som har sitt hem bland de uråldriga ekarna. Graven markeras inte, för man anser att personen blir en del av skogen. Många krigares kroppar fraktas hem för att begravas i Kaiwood även om personen dör långt borta, om det är möjligt.

Själen reser till Chaibos rike, där deras makt i livet reflekterar deras välstånd efter döden. Man pratar ofta om ett evigt stridsfält om dagarna, och en evig fest om nätterna.

​

Rättsystem och lagar

De militära befälen är de inom Lykoris som tillämpar lagen, och Imperatorn är den som sätter lagarna. I teorin så är alla Imperatorer fria att riva upp lagsystemet med rötterna då de kommer till makten, men det skulle inte fungera i praktiken. Respekten för traditionen är för stor för att det skulle hända.

​

Lykoris agerar efter att system där makt är rätt, och rättsystemet speglar detta. Man gör dock en skillnad på de civila och de som tillhör militären - civila har både mer rättigheter och skyldigheter än militärer, eftersom de civila inte kan se efter sig själva. Deras samhällsklass anger deras oförmåga att slåss för sin rätt, därför finns det alltid lågrankade Tribuner som håller ordning mellan vanligt folk som blir oense. Det finns små soldatpatruller specialiserade på lagen som hjälper Tribunerna att hålla efter folk på en enklare nivå. Blir folk oense, ex. om någon stulit något eller skadat något, så döms brottet alltid individuellt av en Tribun. Straffen är hårda, och går enligt principen öga för ett öga.

​

Det finns endast fyra brott inom Lykoris som anses grova nog för att faktiskt ha domar och straff. Om något av dessa inträffar, oavsett inom det civila eller militären, så tillkallas ett högre rankat befäl, ofta en Lokhagos, tillsammans med en Incantator specialiserad på att läsa sinnen. I allvarliga brott dömer Imperatorn själv.

Man döms i regel till avrättning för dessa brott - ett ohedersamt sätt att dö på, utan vapen i hand.

​

• Förräderi - Detta är det grövsta brott en kan begå inom Lykoris. Illojalitet mot sitt folk är det värsta man kan göra, och en förrädare av Lykoris döms alltid av Imperatorn själv.

• Att söka Ritualen - Många är lycksökarna som försökt låsa upp hemligheterna med Tenrais magi, och lika många är det som misslyckats. Till slut förbjöd en Imperator att söka denna kunskap, och sedan dess har det förbudet stått i effekt. varför har ingen sagt, men kanske är man rädd att någon faktiskt skulle lyckas?

• Mord - Att döda i strid är inget brott, men att döda någon som inte bär vapen i hand eller att döda i en strid som svurits att inte vara dödlig, är ett brott. Principen är dock att om ingen anmäler det så har inget brott skett, så stora giftmord har förekommit emellanåt genom tiderna.

• Olydnad - Att inte lyda en direkt order av en befälhavande är både respektlöst och att bryta tradition, något som ses mycket illa på. Respekten för hierarkin tas mycket hårt på.

 

Rasernas roller inom Lykoris

• Människor - Härstammar från gamla avornska klaner. De har kastat bort mycket av sitt gamla arv och identifierar sig inte med avornerna uppe i bergen. Deras blod är bundet till Lykoris och inget annat.

• Vrener - Ättlingar till alver som genomförde Lykoris mörka ritual och förvandlades till en helt ny ras. Genom Lykoris välsignelse så förtjänar de såväl makt som respekt inom samhället, de anser sig personligt släkt med krigsgudinnan på ett helt annat plan än resten av folket i Lykoris. Vrener är födda att härska, i enlighet med krigsgudinnans vilja. Vrenerna är mäktiga varelser, med förmågor vanligt folk endast kan drömma om - eller så påstås det.

• Uruk - Ättlingar till de alver som genomförde Lykoris ritual och "misslyckades", vilket resulterade i rasen uruk. Där makten som vrenerna fick var elegant, raffinerad och ansågs vacker, så betraktas. Uruk blev starka, men också vanställda - de betraktas som blodtörstiga och ointelligenta. De har en plats inom Lykoris, både för att även de har styrkor att ge men också för att även de har berörts av Lykoris magi - om än deras inneboende svaghet gjorde att de misslyckades. Uruk betraktas inte som individer eller varelser med mer intelligens och egen vilja än hundar.

• Skuggmärkta - Många är de som genom åren har försökt låsa upp hemligheterna med Lykoris mörka ritual och själva bli vrener. Hittills har ingen lyckats, och många betraktar det som lönlöst numera. Längre tillbaka så var det dock vanligare att försöka använda Tenrais magi för att förvandla sig själva. Resultater blev rasen som kallas skuggmärkt - förbannade människor och alver med grå hud och monstruösa särdrag. Skuggmärkningen går i arv - antingen blir den värre med generationerna, eller försvinner tvärt. De skuggmärkta ses som jämställda med människorna - det är bara naturligt att drömma om att uppnå vrenerna makt, hur ouppnåeligt det än är. Det är numera förbjudet att försöka genomföra en liknade ritual.

​

Magitradition

Magi är ett vapen som nyttas frekvent och gärna inom Lykoris, men likt alla andra vapen så ska det användas av de som tränas i det och använder det korrekt. Man skyr inga specifika magigrenar, utan alla verktyg är giltiga så länge de riktas åt rätt håll. Civila magiker ser man inte särskilt uppskattande på, men ses mellan fingrarna på så länge de inte ägnar sig åt något som anses stridsrelaterat.

 

• Incantator - Stridsmagiker, med en grundläggande militär Hoplitträning och en magisk specialisering därtill. Ingen direkt magi för att kasta eldbollar eller kommandera folk existerar, men . Incantatorer har vanligtvis olika specialiseringar, då ingen kan göra allt. Tre vanliga specialiseringar är; Välsignelser/förbannelser, sinnesmanipulering och andemagi.

• Medicus - Helare inom armén eller det civila. Med både kirurgi, läkemedel och magi till sitt förfogande så är Medicus troligtvis bland de mest skickliga helarna i hela landet. Deras kunskaper och teknologi ligger i framkant, och gränserna för nya medicinska eller magiska experiment kan vara diffusa.

• Bruksmagiker - Magikerna i det civila är få och generellt låga i kunskap. De kan enkla ting - grundläggande läkekonst, välsignelser för hus och hem, eller ritualer som ska ge god skörd. De tillåts inte ägna sig åt något ens lite stridsrelaterat.

• Nattjägare - En officiellt förbjuden magigren, för de som utforskar Tenrais urmakt för att finna Lykoris hemligheter. För Nattjägarna är det uppenbart att krigsgudinnan fann något mycket mer än många tror, och de vill finna vad hon fann. Vissa för att själva bli vrener och kunna klättra i den militära hierarkin, vissa för makten, vissa för mysteriet i det hela.

​

Bakgrund

När ett antal avornska klaner vandrade söderut för 250 år sedan så sammanföll det med alvrikets slutgiltiga förfall. Det ledde till att flera av de avornska klanerna slog sig samman med den större delen av det alviska folket och bildade Qu, som längre fram skulle bli självutnämnda frihetskämpar. Men det fanns alver från det fallna riket som sökte något mer än överlevnade, och en av den var Lykoris. Hon var en mäktig magiker, en beryktad krigare och en hänsynslöst inspirerande invidid. Då avornerna mötte spillrorna av alverna och tanken om Qu föddes så vägrade Lykoris. Hon talade till folket om storheten som väntade och ingjöt elden som brann inom henne i dem. Många stannade och många följde henne, då Lykoris vände österut in i Kaiwoods mörka skogar.

​

Samhället hade här inget namn, utan det var Lykoris och hennes villiga undersåtar. Folket byggde en stad av järn bland de uråldriga lövträden, Lykos, och under sig samlade Lykoris alla av alviskt blod och genomförde en mörk ritual. Att den hade något med Tenrais urkraft att göra har många konstaterat, men hur den gick till och vad resultatet med den utom det uppenbara var, det vet ännu ingen.

Det uppenbara resultatet var att alverna förändrades - många blev kraftfulla men vanställda och stympade; uruk. En av tio blev dock en vren; med blodröd hud och hår, och magisk makt ojämförlig. Lykoris själv hade redan innan gjort sig till en vren - även om många även såg att hon var något ytterligare mer än de vanliga vrenerna - och således var rikets nya härskarklass, och underklass, födda.

 

Därifrån började rikets storhetstiden, vilket varade i hundra år. Under denna tid så rörde dem sig framförallt österut och söderut, där de stred mot dem de kunde finna och tog vad de önskade. Deras krigsmakt var inte lika organiserad som den är idag, men aldrig har de varit så fruktade eller så blodtörstiga som de var då. Speciellt Daevas, som på den tiden var en del av Charybdis, var i många konflikter med Lykoris under åren.

​

Efter hundra år av herravälde så försvann krigsgudinnan Lykoris spårlöst, en dag då snön föll över Kaiwood. En tid av tyst, febrilt kaos utbröt, men snart hade den militäriska kedjan upprättats åter. 

​

Sedan dess har Lykoris växt, internt och externt. De blandade sig in i kriget som utbröt mellan Daevas och Qu för 70 år sedan, där de stod på Daevas - men framförallt sin egen - sida. De slöt officiellt ett avtal om vapenstillestånd med Qu efter åtskilliga mindre strider för 40 år sedan, ett avtal som har hållits sedan dess. För 20 år sedan så ockuperade de Tassemarken och norra Acheratiskogen utan vidare motsättningar.

​

Relationer till andra folkslag

​

• Qu - Försatta i en lönlös strid, både mot Daevas och världen själv. Bergen kommer inte vända sig upp och ned för att de önskar det; makten kommer alltid till de som förtjänar den. De har varit värdiga motståndare, de strider med en eld som gör dem högt aktade i krigets ära. Nu för tiden verkar den elden fana - tillbakadragna i sina rosenlundar, nöjda med ett vapenstillestånd. Ambitionen är död, och då kommer de förr eller senare att dö de med.

​

• Daevas - Värdiga motståndare, deras blod är högt aktat att spilla för Lykoris ära. Både med och mot dem har Lykoris stridit, och samtliga strider har varit nöjsamma. De håller Qu relativt upptagna i söder, och så länge de håller sig kvar där så finns inget nytt krig mellan dem och Lykoris på horisonten. Men förr eller senare kommer kriget att börjas på nytt, och den dagen ser många från Lykoris fram emot.

​

• Nordfolket - Deras vilja är det inget fel på, men simpla bönder och hantverkare blir just aldrig mer än så. Deras gårdar är en resurs, framförallt för att visa hur långt Lykoris makt sträcker sig - in i hjärtat på folket som fruktar dem. Ambitionslösa, simpla och inte värda mycket av Lykoris tid, varken som motståndare eller något annat. Det finns ingen strid i dem, bara vanmakt och trotsighet.

​

• Charybdis - Värdet de ser i papper är outgrundligt, och det enda värdet i deras folk lämnade dem då släkten Daevas gjorde det. Deras tro att pacifism kan vara en möjlig väg att gå är löjeväckande, likaså deras idé om att magi river sönder världen. Självklart gör den det, men vem är inte vi att bygga om bitarna till det vi önskar? Respektlösa mot traditionen och ryggradslösa som få.

​

• Aerie - Det enda folkslag som Lykoris bedriver viss handel med, då Aerie aktivt valt att inte ta ställning i någon av världens konflikter. Denna positionen är i längden givetvis meningslös, men Lykoris finner större värde i de ädla metallerna de byter bort än i värdet av dem som motståndare. Duvor är inte mycket att hänga på väggen som trofé.

​

• Måntemplet - Ett av få folk som Lykoris inte är i konflikt med. De sköter sig själva, har inga ambitioner om krigisk makt, och deras nära relation till primalgudarna går inte att förneka. Det finns en social och gudomlig makt där som Lykoris inte förnekar, och vissa pilgrimer från Lykoris reser dit emellanåt. Deras inställning till magi är förstås ignorant, men man kan inte förvänta sig för mycket av folk.

​

• Avorn - Barbariskt folk i norr, som fortsätter att skicka jägarföljen nära Kaiwood och Lykoris marker trots budskapet som Lykoris sänder - de är inte välkomna där. Jägarföljena som upptäcks dödas, något som emellanåt väckt reaktioner där flera klaner gått ihop och försökt anfalla Lykoris. Avornerna slåss vildsint, hänsynslöst och utan hopp att vinna, för få och dåligt rustade, och trots att de är skickliga krigare är försöken skrattretande för hur småskaliga de är. Avornerna är vilda hundar och inget mer.